Aktion Österbotten   Aktion Österbotten   Logo
kontakt   kontakt
dokument   dokument
forum   forum
MALAX FISKARGILLE R.F.
HISTORIK STYRELSEN AVGIFTER PROJEKT FÖRSÄLJNING AKTUELLT STADGAR FREDADE OMRÅDEN FISKE ETIK
Malax   På svenska  Suomeksi   In English    Skriv ut sidan
HISTORIK

Historik

På denna sida kan ni läsa en kort resumé över Malax Fiskargilles historik. Om ni så önskar kan ni köpa ett eget exemplar av 100-års historiken, vänligen ta kontakt med sekreteraren i Malax Fiskargille r.f.

Föreningens grundande

Malax Fiskargille r.f. grundades år 1910 hos Karl Malmberg. I föreningen inträdde 15 personer som medlemmar. De första medlemmarna var: Isak Tuf, Karl Lång, Viktor Kas, Jonas Lång, Gustaf Brännback, Jonas Möllerström, Jakob Bång, Karl Thufvelin, Gustav Hemming, Wilhelm Eriksson, Karl Malmberg, Johan Bonn, Johan Köping, Wilhelm Bonn och Jonas Tuf. Till ordförande valdes Karl Malmberg. Av dessa femton som var med vid starten för 50 år sedan, är det endast Karl Malmberg som är kvar i livet.

 

Karl Malmberg och hans första hustru Hanna samt en okänd dräng, fotot taget före 1929.

Fotot tillhör Erik Karlsson.

 

 

Verksamhet under de tio första åren

Om de 10 första årens verksamhet vet vi tyvärr inte så mycket. Det beror på att alla skriftliga uppgifter förkommit. Karl Malmberg, som var ordförande under dessa år, berättar, att gillets medlemmar deltog i olika tävlingar, t.ex. år 1910 fick han ett första pris för sin saltströmming av Österbottens svenska lantbrukssällskap. Man sände representanter till möten i Vasa, på vilka (olika) aktuella fiskefrågor behandlades.

 

Verksamhet från och med 1920

Om fiskargillets verksamhet finns det mera uppgifter från och med 1920. Då beslöt man nämligen på årsmötet att inköpa en kassabok och en protokollsbok, vilka fortfarande är i behåll.

 

För Malax Fiskargille r.f. 1921 blev Karl Malmberg ordförande, sekreterare Johannes Eriksson och kassaförvaltare Emil Haglund. Övriga medlemmar i styrelsen var Emil Kaas (sedermera Sjöstrand), Johannes Söderman, Isak Ahlskog och Väinö Thufvelin. Räkenskaperna det året visade en behållning på 50mk 90p, och i samma protokoll heter det att Gillet beslöt att ge 10 mk i årslön till sekreteraren ”såsom en liten uppmuntring”.

 

Fiskodlingen en central fråga redan i begynnelsen

Det första protokollet som berör frågan gällande fiskodlingen hänför sig från årsmötet 1925. Där diskuterade man saken men ”kom ej till någon verklig slutkläm”, som det heter i protokollet. År 1929 hade man kommit så långt, att man gjorde ett försök med gäddkläckningssumpar, och det finns en längre redogörelse för hur försöket utföll. Sumparna var placerade på olika håll i skärgården, och man gjorde en resa tillsammans med representanter för Malax Kommun för att kontrollera resultatet. Mest yngel hade Jonas Möllerström i sin sump, som var utlagd mellan Långgrund och Klimpen, men för övrigt tycks resultatet ha varit dåligt.

 

År 1944 berättar ett protokoll om gäddodling i dammar, och 1947 heter det att man efter många års uppehåll igen skall försöka med gäddkläckningsdammar. På årsmötet 1949 beslöts att inte försöka med gäddkläckning. Då det i flera år totalt misslyckats på grund av dammarnas dåliga beskaffenhet.

 

Men samma år på ett styrelsesammanträde hos Alfred Becker på påskdagen diskuterades gäddkläckning enligt moderna metoder, en kommitté bestående av Johannes Eriksson och Erik Fant tillsattes, och den arbetade så effektivt att en modern fiskodlingsanstalt år 1950 kunde tas i bruk. För byggandet erhöll Malax Fiskargille statsbidrag och även Malax Kommun bidrog med en summa. Hela kostnadsförslaget slutade på 200.000 mk. Om den första kläckningen heter det, att den lyckas väl, men däremot dog en ganska stor procent av ynglet. Sedan dess har gäddyngel kläckts varje sommar.

 

En av de första utfärderna för Malax Fiskargille

Malax fiskargille har också företagit en hel del utfärder under sin 50-åriga tillvaro. Den 6 och 7 juli 1929 – en lördag och söndag – företog ett 60-tal personer med motorbåten Malax en utfärd till Storskär. På söndagen berättade Karl Malmberg om fiskeplatserna runt skäret. Gustaf Klockars talade om begravningsplatsen och de sägner som finns om Storskär. Man sjöng Du gamla du fria och sista versen av Vårt land. Utfärdsdeltagarna fotograferades, de åt och drack kaffe i väldiga mängder. På hemvägen blåste en hård nordöstlig vind varför man sökte lä genom att fara väster om Bergö. Trots detta blev många ändå sjösjuka, men klockan tre på måndag morgon var man i alla fall lyckligt hemma.

 

Malax Fiskargille blir känt för allmänheten

På årsmötet den 26 januari 1947 hos Johannes Eriksson kom man till ett beslut, som på sitt sätt blev av stor betydelse för Malax Fiskargille r.f.. Då utsågs nämligen för första gången en program- och festkommitté. Alfred Becker blev ordförande och övriga medlemmar var Erik Herlin, Gunnel Sjöstrand, Karin Eriksson, Theodor Stenlund, Emil Björklund, Gunnar Sjöstrand och Viktor Forsberg. Följande år fick programkommittén visa vad den gick för. Då firade gillet sin första julfest, som var öppen för allmänheten. Den hölls i Bygdegården och blev en klar framgång. Publiken var talrik och synnerligen nöjd med programmet.

 

Medlemsantalets utveckling

Vid starten 1910 hade Malax Fiskargille 15 medlemmar och 1920 hade de stigit till 20. Sedan håller sig antalet tämligen konstant i många år. I en årsberättelse från 1942 heter det att medlemsantalet var 24, vilket var det största sedan gillet bildades. Sedan bär det snabbt uppåt, 1945 var antalet 51, år 1951 fanns 97 medlemmar och 1953 hela 114 stycken.

 

Malax Fiskargilles fem första ordföranden

Karl Malmberg var första ordförande och han kvarstod mellan åren 1910 till 1931. Året 1933 var han också ordf. Han kom således att leda gillet i hela 22 år, en aktningsvärd prestation.

Vilhelm Bonn (Simos Vill) var ordf. åren 1934 och 1935.

Emil Sjöstrand valdes till ordf. 1936 och han kvarstod ända till sin död 1942.

Johannes Eriksson var ordf. året 1932. År 1943 blev han igen ordf. och kvarstod till 1957.

Gunnar Sjöstrand blev gillets ordf. sedan 1958.

 

Åren 1960-2009

 

Fiskevård

Fiskevården och vattenvården har alltid stått Malax Fiskargille nära. Det visar redan de gäddförsök som påbörjades före kriget och som resulterade i en fungerade gäddkläcknings- anstalt samt de utplanterings- och försträckningsarbeten som gjorts under årens lopp. Man hade under mitten av 1970-talet tankar på att bygga en fiskodlingsanstalt vid Majors back. Men det lämnade med blotta tankar. Man anammade snabbt tanken på fredningsområden inom gillet, när det blev allmänt. Tiden för fredningarna har under årens lopp varierat likaså har områdena varierat.

 

De jordar som finns i Malax är mycket alunrika och det betyder att vissa år är vattnet mycket surt i våra mindre vattendrag. Efter att i flera år haft en stor fiskdödlighet i åmynningen och ån beslöts testa möjligheten att kalka vattendragen. En portabel kalkningsstation införskaffades och försök gjorde i Storsjöbäcken åren 2000–2003.

 

Men det är inte enbart gäddorna som man värnat om. Man har också restaurerat vattenvägar ute i skärgården och ägnat sig åt utplanteringar. Man har inte planterade ut enbart gäddor utan också ädelfisk. Redan år 1967 undersökte man möjligheterna att utplantera ädelfisk i Majors träsk, tyvärr förföll idén på grund av ekonomiska realiteter. Istället valde man att börja plantera ut havsöring mer regelbundet. Malax Fiskargille har planterat ut en hel del havsöringar under årens lopp, trots att återfångsterna inte varit särskilt stora var de ett viktigt tillskott. Det första år man planterade ut havsöring var 1971, samtidigt fredade man öringen. Fredningen upphörde sedan år 1976.  Utplanteringar av havsöring fortsätter tillsvidare.  Man försökte ett år plantera ut harr, men återfångsten var svag så det lämnade med endast ett år. Sik planterade man ut för första gången år 1986 – efter det har det fortsatt årligen.

 

När man från statligt håll avskaffade minimimåttet på sik år 1973 funderade man på att freda siken under vissa tider. men eftersom inget intresse fanns förföll den tanken då. År 1976 var det första året som man införde höstfredning på alla inre vattenområden som Malax Fiskargille arrenderar. Följande år var fredningen gemensam med andra fiskargillen och samordnades av Österbottens Fiskarförbund och den fredningen har fortsatt sedan dess.

 

År 1988 inledde man romfiske på försök. Malaxsiken hade blivit genbestämd som en egen art, detta tack vare Richard Hudd på Vilt- och fiskeriforskningen som sänt prover till Canada.

 

Sikyngeln hade kläckts på någon anstalt och för att sedan utplanterades som nykläckta. Från och med år 1989 har man fortsatt att skydda moderbeståndet, med höstfredningen av inre skärgården. Årligen har man tagit vara på rom av moderfiskarna. Den befruktade rommen har man sedan fört till olika kläckningsanstalter, för att sedan återfå den som nykläckt eller försträckt. De flesta sikutplanteringar  från norra Närpes till Vasa har gjorts med yngel som härstammar från Malaxsiken.  Hela 1990-talet fortsatte man sedan arbeta med att bevara och öka på beståndet av Malaxsiken.

 

Farleder och säkerhet till sjöss

En allmän trend i samhället på 1960-talet var att allt fler personer skaffade sig båtar och började röra sig på havet. I och med det behövdes en bättre utmärkning av farlederna och de enslinjer som fanns, samt något senare också skärgårdstelefonerna. Så år 1964 började man utreda kostnaderna för att förse fiskefyrarna med blinkljus. Redan följande år skaffade Malax Fiskargille farledsbelysning in till Åminne, fortfarande lyser den farledsbelysningen.

 

År 1978 vidtalade Malax kommun Malax Fiskargille om remmarutläggningen i Malax skärgård. Malax fiskargille skötte sedan den uppgiften, med kommunalt bidrag, fram till det att Malax navigationsklubb övertog verksamheten under 1980-talet.

 

För iordningställande av småbåtsfarlederna gjordes en anhållan till väg och vattendistriktet år 1983. År 1987 gav man sedan ett utlåtande till vattendistriktet angående skyddshamnar och farledsbyggen för åren 1986-2000.

 

Muddringar och årensningar

När båtarna blivit större och landhöjningen hela tiden gjorde sitt började de traditionella farlederna att grundas upp. Så hela 1970- och 1980 talet lade man ner mycket arbete på att få farlederna uppgrävda. Man började med att anhålla år 1970 om att gräva upp Berggrundströmmen och Trutörsund. Kanalen mellan Algrund och Ytterstalandet förverkligades år 1972 med ekonomiskt stöd av skifteslaget. Och år 1974 fördjupades Tomsäckströmmen ytterligare, men redan år 1983 framhöll man återigen att Tomsäcksströmmen och Trutörssund bör iordningställas för fiskreproduktionen. Man hoppades under 1980- och 1990 talet att också åtgärder i skärgården skulle ingå i vattenståndsregleringen. Så inga större ingrepp gjordes på gillets initiativ. Men tyvärr blev det inte så, utan åtgärderna i skärgården togs bort på grund av ekonomiska realiteter.

 

Efter många och långa påtryckningar av markägarna, främst från Övermalax, inleddes den nödvändiga planeringsåtgärden för en rensning av Malax å. Under hela 1980-talet kom den planeringen att prägla fiskargillets verksamhet. Inlagor skrevs, nödvändiga uppgifter inlämnades. Man deltog i möten och efterlyste fler fiskeriundersökningar. Både vad gällde ån och Bergö fjärden. Man ansåg också att skadorna på fisket borde värderas, samt att man framhöll att också farleden till fiskbryggorna skulle muddras på samma gång. En yrkesfiskar utredning gjordes också. Flottningsstadgan för Malax å från början av seklet måste upphävas. All byråkrati och allt regelverk kring vattenståndsregleringen var så invecklat att man anlitade advokat Kurt Hemnell att föra gillets talan. År 1994 kom planen för vattenståndsregleringen för utlåtande.  Först år 2002 var sedan all ”pappersrumba” kring vattenståndsreglering klar och muddrings- rensningsarbetet kunde påbörjas. Farleden ut från åmynningen blev 20m bred och 2,4m djup.

 

Fisketillsynen

Eftersom Malax Fiskargille har fiskevattnen arrenderade av vattenägarna, är det gillet som ansvarar för övervakningen av vattenområden samt att gällande bestämmelser följs. Dessutom har gillet alltid haft hand om den praktiska vattenvården. Bland annat av den orsaken har gillet genom tiderna haft utsedda fisktillsyningsmän. Deras uppgift är att beivra olaga fiske inom de vattenområden, som gillet arrenderar av vattenägarna. Tillsyningsmännen granskade att den som fiskade hade löst sitt fiskekort och erlagt sina bragdavgifter. Gillets ekonomi har varit och är uppbyggd på de medel som kommer in från försäljningen av dessa. Under senare årtionden är det varje gillesmedlems skyldighet att övervaka fiskevattnen och att reglerna följs.

 

Ishuset

När man från myndigheternas sida började kräva att den saluförda fisken skulle vara isad blev behovet akut att anskaffa en ismaskin samt något utrymme för densamma. Utrymmet skaffade man sig på så vis att man år 1984 gjorde en tillbyggnad vid gäddkläckningsanstalten. Samtidigt gjorde man en anhållan till kommunen att de skulle bekosta inköpet av en ismaskin medan skötsel och driften av densamma skulle tillkomma Malax Fiskargille. Anhållan om bidrag avslogs och en ismaskin inköptes för lånade pengar år1985. Bygglovet för ändringsarbetet av Gäddkläckningsanstalten erhölls samma år. Man insåg relativ snabbt att för att man skall ha maximal nytta av ismaskinen bör ett isförråd byggas i anslutning till densamma. Isförrådet stod klart år 1987 och då införde man också avgifter för den is som avhämtades.

 

Servicehuset

År 1994 började Malax kommun planera ett nytt servicehus istället för det gamla som inte längre uppfyllde tidens krav. Malax fiskargille hade initierat detta till kommunen redan två år tidigare. tanken var den att kommunen skulle bygga servicehuset och när det sedan stod klart skulle gillet ta över drifts- och skötselkostnader. för byggandet erhölls 137.500 mark i bidrag. Det nya servicehuset invigdes 8 mars 1995 och togs emot den 12 april 1995. Det nya servicehuset hade ett inbyggt isförråd, samt kylutrymme för den fångade fisken. 

 

 

Ansvarig utgivare: Malax Fiskargille r.f.     Senast modifierad: 9.1.2012